Rudanätter och naturreligion

Sommaren är fortfarande ljum och mild när fukten kommer krypande. Nätterna kan vara bitskt svala och drypande blöta. Mörkret faller hårt och obarmhärtigt i sensommaren.
Många av nätterna passerar utan inslag av fiskar som det är värt att skriva hem om, men ibland händer det…


Tillställningen var den klassiska i många rudasammanhang. En rödskimrande, vacker solnedgång, med en vattenyta, nästan smärtsamt stilla. I samma stund som fåglarna tystnar och finner ro vaknar rudor och sutare. Filosoferande på en stol och stirrande på en knappt märkbart vajande lysstav är det nästan som magi när krokningen resulterar i vilda rusningar och hög puls.

Rudan är en intressant fisk. Det är de flesta metare överens om. Vissa dagar driver den oss till vanvett och man sitter där med slokande axlar och rynkad panna. Varför bubblar den runt mitt flöte utan att vilja bita i betet? Varför är den inte här? Varför simmar den bara förbi? Man testar lättare tackel, snabbare krokningar, nya beten och expermienterar till idiotins gränser. Inget hjälper. Nästa gång simmar de i flock rätt in på mäskplatsen och suger i sig vad som erbjuds. Dock oftast med en viss försiktighet som får flötestoppen att svaja närmast omärkligt och metaren att tveka i desperation. Men så sitter den fast och kroppen fylls av eufori när den knubbiga fisken sätter av i expresstågsfart. Den navigerar hårdfört rätt mot vass och växtlighet och ger dig en stunds svettig fajt. Så glider den i sidläge in i håven och blottar en storfjällig sida, glänsande i pannlampans sken.

För den som inte förstår varför man sitter med gyttja och komockor ända upp över stövelskaften för att – i bästa fall – fånga en illmarig fisk mitt i natten finns det inte så mycket att säga. Upplev en natt under vintergatans glitter, med fåglar och fiskar som ger sig tillkänna. Djur av olika slag vågar sig fram till dig, där du sitter stilla med kaffekoppen i näven. Djur som annars ser dig som ett hot och skyggar innan du ens sett eller hört dem. Så tystnaden. Allt, verkligen, allt är stilla. Upplev det! Återkom därefter med en reflektion över tingen i tillvaron. Låter jag religös? Naturreliositeten är inget farligt gift. Förvisso ett beroende, men det kan jag leva med. Sommaren kunde förresten gärna få räcka lite längre.

Sommarlovsdrömmar

Ta en skön sommardag. Ta en båt och packa med en rejäl fikakorg. Låt barnen studsa ner i båten med flytvästar och stora förhoppningar. Addera en rejäl abborre som lilla fröken själv får kroka och drilla. Då har du en succéartad tillställning att placera i minnesbanken och familjealbumet. Kanske har du också planterat ett frö till ett framtida intresse, lika hett och brinnande som ditt eget. Jag hoppas. Men framför allt gläds jag och skiner av stolthet. Vilken dag. Vilken fisk. Vilken sommar.

Välkommen till fiskebloggen!

Blogg? Vafalls!? Vad ska det vara bra för? Jag var svårflörtad. Länge. Men med tiden har jag svalt stoltheten. Jo, eftersom orden sprudlar och sprätter iväg är det en enkel och god lösning att låta dem landa i bloggform.

En gammal (nästan) hädangången hemsida (www.hellenberg.se/fiske) med diverse poetiska och sammanfattande fiskeskrönor vilar för tillfället. Men många glada filurer runt om i landet har haft den oerhörda vänligheten att be mig fortsätta med den. Nu gör jag det på sätt och vis. Hoppas du hittar något läsvärt.

Uppdateringen kommer att ske med ojämna mellanrum. Lite foton, några betraktelser, ett antal drömmar och en drös med fiskar är att vänta.

Kul att du tittar in. Kom gärna tillbaka.