Förbättra, förfina, förändra

Jag väntar. Och väntar. För att bida min tid justerar jag tackel, fotograferar småkryp och städar i ordning några röriga tackelboxar. Det här fisket är en spänd väntan på det underbara infernot.

Så om någon nu trodde att jag bara väntade på kyligare vatten och silvrigare fiskar så var det förstås fel. Havsöringsfisket är underbart, men det är bara en typ av fiske som jag gillar och lägger ner energi på. Det är förresten redan igång för den som vill. En hel del lekfärgade fiskar rör sig på kusten, på väg mot sina bestyr i åarna. Var rädd om dem. Själv är jag mer intresserad av salmo trutta när det biter mer i skinnet och man inte blir svettig när man drar på sig vadarna.

När man sitter och väntar gäller det att inte bli passiv. Huvudet snurrar av teorier om vad man kan förbättra, förfina, förändra. Experimentlustan får fritt utlopp. Tvivel och teorier kör i krock i tystnaden. Mer mäsk? Fel mäsk? Sitter betet kvar? Vad äter fisken här egentligen? Äter de över huvud taget?

Jag behöver inte vara orolig över att fiskarna svälter i den här sjön. Varje gång jag vevar upp för att kontrollera, eller tackla om har kroken fått objudna gäster. Bloodworms. Fjädermygglarver (chironomider). I massor. Vinterns mormyshkafiskare skulle ha belönat mig rikligen för att spara de små snyltarna i en liten ask.
De är fantastiska fiskmagneter även för metaren. Apterade på en liten krok i storlek 18-20 eller så lockar de både små och stora fiskar av många arter. Därmed är ett av mina tvivel utraderade för evigt. Mat finns det. Mängder av krälande larver, med högt näringsinnehåll och illröd, lockande kulör. Inte undra på att bottenrotarna inte sneglar åt mina förföriskt utlagda lockbeten.

Det förblir stilla. Jag måste raffinera lockelsen. Mer doft, högre energivärde, bättre placering. Tänk om jag skulle … Vänta nu. Vad var det som rörde sig där borta. Bubblar det inte lite på mäskplatsen?

Gamla trotjänare

Gammal är äldst, även om nytt alltid är kul. Den gamla hederliga bekantskapen gäddan är en underbar motståndare på fiskelinan. Det finns mängder med fiskar jag fullkomligt älskar att jaga, men gäddan återkommer alltid som ett hett eftertraktat byte. Jag blev nog svårt gäddbiten i unga år och som aningen mer lastgammal sitter det kvar. Gäddtänderna gör härliga ärr i själen. Jag vill inte bli av dem. Så är det.

Det är vansinnigt kul att få återse turbojägarna. Speciellt när de haft det tufft så länge. Precis intill de själsliga ärren av fiskerelaterad gäddlycka placerar sig glädjen över att det åter tycks finnas några arga exemplar lite här och var. Nä, jag ska inte tjata om att du ska släppa tillbaka och ömt vårda kustgäddor i utsatta områden runt om i landet. Det vet du nog redan.

Alert sommarslimmade, med begynnande höstbuk kastar de sig över betena så att spöbutten slår blåmärken i sidan av bröstkorgen. Helvete, så kul det är. Och aningen ålderstigna förälskelser lockas givetvis bäst med välanvända och ständigt återkommande favoriter från betesboxen. Alltså. Konklusion: Gamla trotjänare lockas helst och bäst till hugg med inte fullt lika gamla veteraner – tycker en lagom åldrad kämpe.

Sommaren lever i hösten

Än lever sommaren, tänker jag när termometern visar närmare 20 grader i skuggan. Ute på verandan är det mysstämning i eftermiddagssolen. Jag lurar med Micke ut på kvällsäventyr och med den planen kommer också blåsten. När vi anländer till vattnet är det tranor i skyn och gäss på böljan. Bottenrotare med uppsåt att nappa. Förstås. Men med utsatta mål och planer får man helt enkelt klä sig efter vädret, huttra lite, ta ett par extra koppar java och bita ihop. Ibland lönar sig den trogna tjänsten och den envetna målsättningen.

Micke tappar en fisk. Jag missar en annan. Ännu en hemlighetsfull firre gäckar oss. Vi sitter tysta i mörkret och låter sydvinden härja fritt i huvor och kepsar. Reträtten är nära nu.

Men så beslutar en stor ruda att nypa tag i min serverade cocktail. I det tröga metevädret testar vi diverse kombinationer och varianter. Den som till slut faller fru storsegel på läppen är en bit popup-boilie och ett marinerat majskorn från TopMix. För den meteintresserade kan härmed meddelas att relativt sparsam mäskning och lite loosefeeding med majs, pellets och lite annat pyssel till slut fick rudan att hälsa på.

Det är höst i luften, men sommar i sinnena när vi tar oss genom mörkret för hemfärden. Vinden viner, men håller åtminstone myggorna på avstånd.

Tack till Micke för fotoassistans.

En dos vett och etikett

Det finns kanske hopp. Fiskeriverket har på senare tid överraskat med än den ena, än den andra positiva nyheten. Ett ganska ryggradslöst och koppelförsett organ har plötsligt odlat tänder, bitit ifrån och tagit modiga beslut för att rädda haven och dess invånare. Myglande yrkesfiskare och illasinnade lobbyister stöter numer på lite patrull – vilket var på tiden. Ännu återstår dock att se om regler och handlingar omsätts i något fruktbart och långsiktigt. Men visst känns det i alla fall som om påtryckningar från Isabella Lövin (prisad och modig författare till årtiondets bok ”Tyst hav”), sportfiskare, allmänhet och medier äntligen börjar resultera i ett bättre och långsiktigt hushållande av resurser och en äkta omtanke om naturen.

Senast i dag droppade det ner en litet trevligt pressmeddelande från ovan nämnda verk. Man rapporterar om en 23-sidig ”uppförandekod” , från FAO (The Food and Agriculture Organization of the United Nations). Tidigare har det funnits uppförandekod för yrkesfiske, men nu också för fritidsfisket. Dokumentet innehåller riktlinjer för enskilda fiskare, forskare och förvaltare. FN:s 33 medlemsländer får den och många andra länder väljer att följa FAO:s riktlinjer. Dokumentet utgår från att på även fritidsfiske kan påverka fiskbestånd och ekosystem negativt och att vi därför måste ta gemensamt ansvar. Det är bra att ”fritidsfisket” får uppmärksamhet och både rättigheter och skyldigheter.

Två av de viktiga punkterna säger exempelvis att man inte ska fånga mer fisk än man kan äta och att den/de som förvaltar fisket ska ha regler med minimimått och fångstbegränsningar. Den här tillbakasläppta sutaren får illustrera den goda ansatsen.

Släpp tillbaka den fisk du inte tänker äta!Du kan läsa hela dokumentet på följande sida: ”Code of practice for recreational fisheries”.