Trög helg

Efter veckans snö- och storminferno väntar lite blidare väder. Kustnötarna ligger pirrigt sömnlösa om nätterna i väntan på att allt ska tvärvända. Men det blir lite si och så med det. Först någon dag med goda förutsättningar, sedan en pust från norr som lägger sordin på stämningen.


I en lättande dimma
och behaglig sol vänder vinden i oväntad riktning. Jag lotsar fyra synnerligen trevliga finska fiskare till nya, djärva mål. Stötar, puffar och någon avhoppare blir slutligen till en blank rymling, som mellan två stenkanter, gapar stort över min sylvassa krok. Så dör det ut i stilla kväll. När dagen åter gryr och Tom med sällskap slår följe är det segt som halvstelnad knäck. En lågmäld, men lömsk, nordanvind gör livet surt för havsöringsjägarna. I stort sett alla jag talar med kammar noll. Märkligt. Men vackert i grådiset.

Och nu kommer sydvästvinden fladdrande med bud på godsaker. Men det är många om buden nu. Kusten prickas av nästan oräkneligt många hoppfulla. Jag stannar hemma ett tag. Om nu inte …

Långsmala godsaker

Före detta hungrig tobisätareSäger jag inte tobis tillräckligt ofta? Några bloggläsare har gjort mig uppmärksam på att en artikelförfattare i ett av våra fiskemagsin hävdar att gotländska sportfiskare sällan eller aldrig talar om öringens viktiga bytesdjur tobisen. Hmm… Jag kan inte låta bli att undra vilka källor han har. Själv har jag förmodligen tjatat om tobis så till den milda grad att jag jobbat ihop till ett gult kort för upprepningar. Detsamma gäller de flesta av mina fiskekamrater, tror jag. De stenhårda hugg som havsöringen utdelar när den jagar vilt i tobisstimmen på vårkanten är ju något vi alltid längtar till och drömmer om. Det är ett helt annat jaktbeteende hos en fisk som spränger rätt in bland kvicka strömmingar eller tobisar jämfört hos den som smyger sig på märlor och hästräkor i tångskogen.

Det finns en poäng i att imitera de beten som havsöringen för stunden är präglad på. Det är logiskt. Nu är dock inte rovfiskar alltid logiska. De är snarare opportunistiska ätmaskiner, när omgivande förutsättningar är optimala. Men, visst … skaffa ett gäng tobisliknande drag till vårens tobisätande blankingar – även om de gärna kalasar på saker som borstmask, tånglake, spigg, skarpsill, gammarus och en hel del annat i ungefär samma veva.
Tånglaken är också långsmal och god ...
Jag har mycket svårt att tro att öringen helt ratar en bit färgglad plast, metall eller kompositmaterial bara för att den är lite för kort och tjock, när smala saker står på menyn. Det är nog mycket annat det också hänger på, så att säga. Men den lilla funderingen kan vi vidareutveckla en annan gång. Liksom funderingar över hur man bäst imiterar de där andra matbitarna som våra silvriga jägare ställer in siktet på.

Tobis. Tobis. Tobis. Tobisen är en av havsöringens viktigaste matbitar -åtminstone under våren. Så där. Då var det gjort. Bara för säkerhets skull. 🙂

Vår supreme

Härmed slår jag fast att våren är här. På kusten, i mycket trevligt sällskap av Uffe, Rainer och Michael, ser jag alla tecken. Här piper strandskatorna oavbrutet. Sångsvanarnas sträcker förbi, några ejdrar pilar vindsnabbt fram mot en belyst himmel. Solen värmer faktiskt. Vår. Så är det bara.

Först är öringarna svårtrugade och någon fin rackare hoppar av – väldigt strax efter att den har hoppat på. Puffar, virvlar och den där magkänslan som mysigt knorrar om öringarnas närvaro driver oss vidare. Trots lite grus i maskineriet och mer eller mindre havererade rullar har mina gäster nära till både skratt och sköna historier. En kvartett fiskar synar världen ovanför. Jag lyckas lura en trekilosfilur, som fajtas härligt med skön Gotlandskust som fond. Middag! Alla andra simmar åter.

På en sluttning klänger sig några nyvakna tussilagor fast och sträcker sig mot kvällsljuset. Jag ser hur min hand glänser av små, blanka fjäll som flagnar och singlar mot stenarna. Det ena är ett vårtecken. Det andra… Well, det är ett tecken på att säsongen trutta supreme definitivt pågår.

Zickzack i rätt tid

En illavarslande jobbhög, tung kaffekonsumtion och tilltagande sydvästvind är ingen bra kombination. Någon gång efter lunch får jag nog. Jag åker ut i solgasset och andas frisk kustluft. I min näve har jag ett spö. I tankarna har jag havsöring. Jobbhögen pausas med en tung lunta löften om kvällsarbete.

En klassisk sträcka med många tillhåll för de blanka blir målet. Men huggen uteblir. En timme går utan något liv, förutom skränande grågäss, någon pipande strandskata och födosökande knölsvanar. Våren är definitivt här. Men var är öringen? Det kan inte se mycket bättre ut.

Jo, det kan det. För när solen strax skyms av lätta, lätta moln inser jag att läget är ännu bättre. Det klara vattnet knuffas i gång i större krusningar och ljuset dämpas en aning. Nu gäller det. Förflyttning till några fina partier. Jag vadar ut och zickzackar på tångklädda stenar. Och där sitter den. Den där efterlängtade timmen då allt händer är här igen. Jag krokar av och släpper en trio gnistrande fiskar och behåller en härlig middagsfirre. I de här lägena garvar jag bara för mig själv när någon fisk hoppar av, eller knuffar upp betet tvärs över linan. Vid hemkomsten pekar jag finger åt jobbhögen och spiller – nästan medvetet – en fläck kaffe på den.

Smått är alltid nå’t

Talgoxen har ställt sig själv på ”repeat” uppe i grantoppen. Han är väl lika överväldigad som jag över vårvinden och solgasset. Det börjar med sydost, vrider så småningom över till mer sydlig och ser härligt ut. På kusten rullar vågorna in över såphala stenar. Men hur makalöst det än ser ut så är det trögt.

När det äntligen nyper på något, så är det i en storleksklass som är på gränsen. Tillbaka med dig. Väx upp, kom åter. Nästa lilla gör sig loss.
Det enda lilla som händer därefter är ett minimalt, men irriterande läckage i neoprensockan. Smått är alltid nå’t. Kvällen kan bli giftig, men då är jag kedjad i köksregionerna.

Fiskenestorn Centha påminner via SMS om att det är fredag den 13e. Våra resultat är snarlika. Något litet, med hopp om mer. Helgen kan bli vass – för den som har kustfiske insprängt i schemat. Själv har jag helt andra upptåg på lut. Långt från fiskets värld. ”Annat gott” kan man kanske kalla det.

Ett litet halleluja-moment

Vintern kom tillbaka på tillfällig visit, i samma stund som Fiskeriverket överraskade ett helt gäddseminarium med en ny remiss. Förresten var det nog stora delar av sportfiskesverige som satte frukosten eller lunchen i halsen av överraskning. I korthet betyder förslaget att man ska begränsa uttaget till tre gäddor per person och dag och att endast gäddor mellan 40 och 75 centimeter får behållas. Inget bonkande av stora, fina gäddor i Östersjön alltså. Halleluja.

Fångstbegränsningen har redan diskuterats på tvären och längden i allehanda forum. De flesta verkar tycka att förslaget är bra, men att det saknas en hel del. Några är emot, några säger varken bu eller bä. Själv tycker jag att en fångstbegränsning var på tiden. När den kommer för fler arter blir det ännu bättre. Och den dagen Fiskeriverket får direktiv från regeringen att upprätta striktare regleringar av mängdfångande redskap kan vi jubla på riktigt. Jag börjar nästan hoppas att dagen faktiskt kommer.
För att rädda, eller stärka bestånden av gädda behöver vi dock göra större och andra åtgärder, som att skapa goda lek- och uppväxthabitat för gäddan (återskapa våtmarker, bland annat) och säkra näringstillgången för ynglen; Det bästa vore om torsken kunde komma tillbaka och beta ner skarpsillen, så att det fanns zooplankton kvar åt små, gröna, argsinta yngel.

I väntan på fler goda nyheter är det ändå en god gest att Fiskeriverket och Sportfiskarna på något sätt gör gemensam sak för att hissa flagg för fortsatta strävanden. Och jag säger som jag brukar: fler än tre gäddor (eller egentligen EN gädda) behöver ingen fiskare efter en fiskedag. För om den inte mättar fiskaren så är det något allvarligt fel på hans/hennes ämnesomsättning.

Själva gäddseminariet, då? Jo, det innehöll en uppsjö intressanta rön, frågeställningar och idéer. Mer om det kommer framöver. Räkna med det.

Furstligt oberäkneliga fiskar

Shoe me to the sea Vissa dagar är som gjorda för att kontemplera lite över tillvaron. Plattvattnet breder ut sig och springer dött lopp mot solstrålarna i en kort marseftermiddag. Men så vrider det över lite, friskar i. Jag borstar bort gruset, tar en slurk kaffe. Så står man där igen. Det bryter fint och snart kröks klingan av det där efterlängtade hugget. Opportunism. Ta vara på det som erbjuds när det lilla fönstret av möjligheter öppnas. Man blir en fisk, tänker inte. Bara agerar och följer med i möjligheternas strömvirvel.

Andra dagar har man agendan klar. Grejorna är packade redan dagen innan. Allt är uttänkt och planerat, ner till minsta beståndsdel och sista kaffeslurk. Då händer oväntade ting. Som att en hela 90 centimeter lång och furstligt krokutrustad – sedan länge utlekt – havsöringshanne hugger. Inte alls enligt planen, men hoppsan vilket sprutt i spöt. Fotosessionen går fort. En sådan här krigare släpper jag illa kvickt tillbaka förstås. Ena dagen sol, andra dagen moln. Men fiskarna är som de brukar: lite överraskande och inte så lite oberäkneliga.

Gråvädret inbjuder inte till ryggläge i snålblåsten. Jag intar köksbordet istället.

Två påminnelser

Sportlov, skidbackar, snösmältning, nattfrost, flyttfåglar och hopp om vår. Mycket händer och annat är på gång. Bråda dagar på kontoret och vid vattnet. Jag agerar språkrör och påminner om två viktiga detaljer i sportfiskets värld.

Gädd – och abborrförbud

Under perioden 1 mars – 31 maj är det gäddan och abborren fredad längs hela Gotlands kust.


Förhoppningsvis kommer det här förbjudet att gynna de ståtliga fiskarna. Skulle du kroka en gädda eller abborre under förbudstiden ska den varsamt och snabbt sättas åter.
Jag skickar också ut en önskan om att du gärna får rapportera eventuella bonusfångster av gädda (och abborre) under havsöringsfiske, eller andra bravader. Det finns intressanta slutsatser att dra av insamlad information om kustens verkliga krigare. Själv drömmer jag febrigt heta drömmar om den dag då gäddan åter är stor, talrik och utspridd runt ön igen …

Öringträffen 2009

Den årliga öringträffen går av stapeln 18 april. Mer information om tävlingen, tider, regler och hur du anmäler dig och ditt lag hittar du inom kort på www.fiskelandgotland.se/.

Nu ska vi se… Var la jag krokbrynet och vadarskorna? Fjäderringstången? Under högen av pappersarbete? Dumt ställe.