Terapi bakom flötena

Vi blev lite bortskämda med sommarvärmen. Nu är det med klassiskt försommarväder, med ömsom bitska vindar- som märks extra tydligt när man cyklar – ömsom stilla och iskalla kvällar. De som hasar runt med vadarbraxorna i böljan springer på en del fina öringar, men det är många timmar mellan huggen. Innan kylan kom tillbaka var det en fläkt av äkta sommar som fick mig att tillbringa härliga kvällar vid några sutarvatten. Niclas hakade på en afton och dök upp med extrem tajming.








Just när jag hade mäskat klart, lodat djupet, justerat tacklet och satt mig tillrätta i stolen kunde han leverera en iskall öl (av lågalkoholvariant för oss bilkörare). Mycket bättre blir det inte. Spegelytan var jämn som ett salsgolv och skräntärnan fladdrade förbi framför oss. Några sutare blev det också. Jag gör allt jag kan för att få den notoriske öringsfiskaren Niclas att återupptäcka gamla bekantskaper inom fisket. Jag tror baske mig att han gillade upplägget. 





Flötmete i försommaren är naturterapi. Det är en genväg till att skaka av stressen, leva i nuet och samtidigt fyllas av så mycket nostalgi att jag nästan föryngras på kuppen. Sutaren har alltid fascinerat mig – och kommer alltid att göra så. Den är en värdig motståndare och metoden är en härligt trivsam avkoppling, med adrenalininslag. 

En smal sak

Med stigande vattentemperatur  är det inte överraskande. De vindsnabba pilarna från Atlanten spetsar in sig på oss, eller snarare på våra omgivande vattenmassor. Här ska de dominera och ta över. Vi letade efter något helt annat, men fann näbbgäddor. Rätt många, men inte överallt. Det är nog bara en rätt kort tidsfråga innan de faktiskt är nästan överallt.





De har en makalös förmåga att simma tätt bakom betet, slå med näbbarna och inte fastna. Eller så fastnar de lite för bra, snurrar, hoppar och trasslar in sig i linan. Det glittrar i vattnet och skuggorna blir fler och fler. Så sitter en av dem plötsligt fast. Vi roar oss en stund, herr Kenny och jag, men snart 
får det räcka. 


Lockar Belone belone är det läge nu och ett tag framåt. Varma dagar med lite vind samlas de gärna i grunda vikar, eller på hyfsat grunda flak nära land. Texta gärna intill de sandiga badstränder som snart är fulla med soldyrkande glassätare. Några stenar, lite växtlighet och värme. Näbbgäddorna kommer dit. Fiska med långsmala drag, använd gärna en liten trekrok (storlek 10, eller till och med 12-14) på en 6-10 cm lång tafs mellan draget och kroken. Nylon eller fluorocarbon i minst 0,40 mm dimension rekommenderas. Gärna mer. Den håller för lite små taggiga näbbgäddetänder och är dessutom hyfsat stel, vilket gör att kroken hamnar rakt bakom draget och krokar effektivt. Annars är risken att det ser ut som ovan. Vissa fastnar, vissa inte alls, eller lite hur som helst. Fiska med lätta grejor, så är det både en kul och smal sak att lura upp några Atlantpilar på besök.


Finlir i bitsk vind

För varje dag som går kommer försommaren närmare. Vindarna är milda, solen het och färgprakten spirar. Det är nu som mäskförrådet inventeras, de små sylvassa enkelkrokarna knyts på tackel och det är nu som spöhållare och håvskaft åker ner i spöbagen där smäckra matchspön väntar på en ny säsong.






Men ofta överraskar en isande vind så fort skymningen närmar sig. Det är bara vår, havet fortfarande kallt och många av metearterna aningen tröga. Josef och jag gör ett tidigt försök, fryser om näsorna och fajtas med att få våra smäckra flöten på plats i en alltför bitsk vind. Det är mer kamp än känsla. Vi gör nog bäst i att invänta ytterligare någon värmebölja, men samtidigt … En härlig start som inspirerar, som lugnar det värsta suget efter framtiden. Eller? Kanske blir det som med allt annat fiske – har du bara fått smak på det kan du inte vara utan det. 




En titt i fabriken

Nu gick det timmar, dagar och dygn igen. Du kanske känner mig vid det här laget – visst fiskar jag. Mer än jag skriver här. Men öringarna brukar få vara ifred för mina krokar så här års. Jag ledsnar lite och känner inte alls något sug efter vadarbrallor och öringsgrejor när vindarna är för milda och ljuset för skarpt. Jag beger mig på annan jakt. Det är både fiskundersökningar och fiskeeskapader. jag återkommer i ämnet.


Låt oss ta en titt under ytan, på andra som gärna skyggar lite. I sportfiskarnas gäddfabrik pågår stordåd. Nykläckta, snabbt växande, rovgiriga små gäddungar vandrar ut, till en osäker framtid. Några kommer bli mat åt andra fiskar, åt fåglar eller på annat sätt förolyckas. Men andra komemr snart växa sig ännu större och snart vara reda att själva vandra tillbaka till våtmarken och yngla av sig. Mirakulöst. Vi gläds åt ”våra” små gäddungar som är allt annat än tama eller domesticerade. 


Den ena efter den andra lilla gäddan ger sig av från våtmarken för att jaga större byten i havet. Mirakel, var ordet.


Jag ryser av välbehag när jag ser vad som kan ske om naturen får vara ifred, eller få en liten hjälpande hand från oss.


Foton nedan: Micke Söderman, Sportfiskarna.



Lek- och jakttid för många

Oj. Tiden rusar. Mycket fiske, mycket annat. Bloggen fick en rast några fler dagar än beräknat. 

Det pågår jakt i havet.
Havsöringsfiskarna är  många på vissa sträckor. De simmande varelserna är själva på jakt – efter något lämpligt att äta. Spöförsedda herrar, plus några damer, försöker bena ut vad som kan få vaksamma, aktiva fiskar stt välja rätt (eller fel, ur fiskens perspektiv).

Något mejl gör mig uppmärksam på att alla inte lever som de lär, eller pratar. Erfarna havsöringsfiskare som förespråkar försiktigt uttag, ses tydligen poserande med en hel drös döda blankingar. Man bör vara försiktig med att fördöma och dra förhastade slutsatser, så jag säger som jag brukar: det brukar räcka med en fisk då och då för att äta sig mätt. Mer behöver man ju egentligen inte, eller hur?


Glädjande är det istället att hitta stora stim av lekvandrande mört, id och abborre. Sån’t där kan jag stå och kika på i timmar – fastän spöna ligger i bilen och jag egentligen ska åka och fiska på annat håll. 





På andra kuststräckor pågår annan jakt. Lekmogna gäddor letar lämplig partner och lämpligt substrat. Förresten: missade du artikeln i Gotlands Allehanda? Micke med gäddfabriken (ett ämne och projekt som jag själv är en smula delaktig i…) bjuder på en trevlig lektion. Se här!


Förbudet mot att fånga gädda på gotländska kusten (1 mars -31 maj) finns till för att skydda en fisk som vi förut tog för givet, men som idag bara dyker upp sporadiskt. Det finns några små, glädjande undantag. Speciellt i lektider händer det att gäddan samlas i större antal, på liten yta. Det är meningen att de ska få vara ifred. Därför blir jag själv rätt förbaskad och besviken när jag hör hur sportfiskare skryter om åtskilliga gäddor, fångade i ett av de kända lekområdena.
Läser ni det här kan jag meddela att ni framledes bör vara beredda på att farbror Kustbevakningen också hälsar på. Du som har tips på den här typen av dumheter får gärna tipsa mig också, så tipsar jag vidare vid behov. 




Fångar du en gädda under öringsfisket så ska den returneras snabbt och varsamt. Rapportera gärna fångsterna också. Förbättring av gäddbeståndet startar med samlad kunskap. 

Lek försiktigt där ute. Håll huvudet kallt och inkopplat.