Lata, spännande dagar i solen

Bloggen vilar, men spöna används, lite då och då. Sommarvärmen är mindre tryckande och kryddas av friska vindar den dagen Kenny och jag ger oss ut i eftermiddagsljuset. Upptäcktsfärd, kan vi nog kalla det. Vi hittar spralliga och riktigt sommarsturska abborrar som gömmer sig i grönskan. 

De måste trugas ordentligt. Fast med hyfsat korrekt placering av betet och lite tålamod så drar det till benhårt i spöt. Roligt är ordet. Och soligt är vädret. Svala drycker och väntan på en kyligare kväll med helt andra fiskeplaner. Sutare, tänker vi oss. 


Vi förflyttar oss och riggar upp. Mäskdoften på fingrarna, långkalsonger på i den plötsligt kylslagna aftonen och väntan. Vi delar fiskeminnen och skrattar lite. Men så blir vi härligt nervösa. Förväntansfulla. Bubblorna sprider sig och intensifieras. Vinden lägger sig till slut, lite för sent. Men de rödögda är oerhört knepiga. Jag krokar på fina lyftnapp, men får inget gensvar. Kennys bottenmete ligger helt orört. Luften blir ännu kallare, nu ångar det nästan ur munnen. Då noterar jag en knappt märkbar rörelse i flötestoppen. Där sitter den. Förvånad känner jag lite udda knyckar och håvar snart … en id. Ett sutarfjäll från någon som uppenbarligen vispar runt med fenorna på min lina, men väljer annat än krokbetet är det närmaste vi kommer i kväll. Men det går fler tåg. Rapport från andra nejder kommer. 


När dofterna tar över

Till slut står jag inte ut. De bästa kvällarna för flötmete i stillheten passerade. Jag gjorde hundra andra saker, men tänkte tusen tankar på den sköna ensamheten där ute i karpstolen. Så när regnet bokstavligen hänger i luften och åskan ryter på lite distans är jag tillräckligt fiskesugen för att trotsa förnuft och vädermakter. Knappt har jag lodat djupet förrän det brakar lös. Regnet fyller luften och smattrar mot lövverk och vattenyta. Jag tar skydd under ett träd, fäller ihop stolen och täcker över mäskbaljan. Ungefär tre koppar kaffe och fjorton besvärjelser senare klarnar det lite grand. Det mullrar på håll, doften av regnblöt mark och fåglarnas rappa vingslag är tecken på att det är högst temporärt. En kulen himmel är en rejäl föraning. Jag skyndar ner till vattnet och låter fingrarna röra runt och krama mäsket. Det är nostalgiska dofter. Ända sedan jag var liten knodd och läste om metefantasternas framgångar har jag fascinerats av doftexperimenterandet. 




Mixen må vara den rätta, eller så är det bara luckan i molntäcket som gör fisken aktiv. Sarvar och sutare omvartannat. Spöt knyckert, linan sträcks och jag myser i stolen. Jag tackar ABU-gänget för mina smidiga kläder som håller mig torr och varm. Ett litet läckage över nacke och axlar är allt som märks. Men, det tror tusan det efter den störtskuren. 
Sutarna är av ganska modest storlek. Runt två kilo, med någon enstaka större. Men varje gång en rödögd krigare rusar iväg mot växtligheten är jag lycklig som ett barn. Det är sommar för mig. Sommar och drömsk fiskemagi, varje gång lyftnappet får den tunna flötestoppen att resa sig och mina nervbanor att reagera. 



Så småningom är vädret med stort ”V” tillbaka. Vinden tilltar, åskan förmörkar himlen över horisonten och   doften av ozon och mäsk byts mot det annalkande regnet. I samma stund som jag bestämmer mig för att veva upp och lämna in för kvällen drar flötet sidledes iväg. Tungt och segt svarar det i matchspöt, när den största sutaren för dagen visar raseri och envishet. Men håven omsluter snart fisken. Jag får bråttom. För nu börjar det stänka och dundra på samma gång. redan i bilen längtar jag tillbka. Vi ses igen.