Korallröd avslutning

Sensommarvärmen ligger kvar och lockar. Det finns fisken som tillhör hösten, eller kylan. Och så finns det saker man måste uppleva i mystemperatur. Träden börjar anta en lätt gulbrun nyans i det mörkgröna. Kalendern ljuger inte – det är snart september. Fast ännu lever sommaren i oss. Och i vissa av fiskarna. varken Kenny eller jag behöver övertalas till en tur. Inte Stefan heller, så snart är vi tre. 



Abborrarna får första prioritet. De är inte helt lättövertalade, men å andra sidan ger vi oss inte så lätt heller. Det knycker fint i spöt när en tung abborre drar iväg. Vattnet är nästan ljummet, även när solljuset börjar dala en smula. Snart åker någon extra tröja på. Luften känns höstsval, men abborrarna är heta. Jag tänker posera lite lagom snyggt, då Stefan får en större fisk. Titta… den smyger vi upp där bakom. Dubbelhugg royal. 


Så är det dags. Lättare tackel, känsligt flöte och liten krok på delikat matchspö. Jag tvingar in sällskapet på grunt vatten, där växtligheten skyddar och några eftertraktade metearter huserar. I alla fall i teorin. Jag lånar ut något flöte och vi skrider till verket. Det är ständig aktivitet. Den lilla godbiten i guld – sarv – står för det mesta i centrum av händelseförloppet. Oavsett om du metar eller inte: håll med om att få fiskar är så visuellt läckra i sin enkelhet. Guldskimmer och korallrött. Natten är iskall och fuktig. Tankarna flyr till snålblåstens kuster och gråa dagar. Men, stanna gärna en liten stund till, hördu sensommaren. 


Ändrade planer och nya

Det är som det är med fisket. En dag klaffar det, en annan dag råkar du ut för något oväntat. Ibland för det oväntade in dig på nya banor. Som när jag och Kenny packar bilen full med diverse pinaler och far åstad till ett spännande ställe. Men väl där är vädret inte på vår sida, de tilltänkta arterna ovilliga till samarbete och det mesta känns svårövervinneligt. 



Vi hittar nya vägar, letar oss fram till andra upplevelser och råkar ut för roliga händelser. Som när fiskarnas fisk, gädda, dyker upp och visar sig finnas till för oss, i en svår stund. Härligt. Men vattnet är varmt, så det får bli ett par snabba duster och sedan iväg. Inga långa drillningar med för fjuttiga grejor som tar knäcken på fisken. 


Förresten: Tänk gärna på det om du är ute och fiskar öring så här års: en stor andel av fiskarna du har kontakt med är fisk som är i full färd med att bli lekmogen. Bonka inte ihjäl öringar som ska upp i våra åar och fajta dem inte i onödan, så att säga. Mjölksyra är ett farligt tillstånd för en fisk. I varmt sommarvatten är risken större

I sluttampen, eller i nystarten

Visst är det med visst vemod man ser orosmolnen torna upp sig. Vädret är klassisk sensommar. Ena minuten kvavt, stilla, hett. I nästa är det svala vindar som ilar in över land med häpnadsväckande hastighet. Störtskurar från ingenstans. Och åska. Tordönsmuller när luftlager krockar där uppe på en nyss blå himmel. Jag älskar det. Visst är det en föraning om höst – och det kan man tycka mycket om. Man kan tycka att allt fler fiskemöjligheter närmar sig, eller att andra går förlorade. Man kan bli ledsen över att det dröjer till nästa års förhoppningar om sköna utekvällar och badtemperatur. 


Hur det än är, vi kan inte göra något åt det – mer än att utnyttja det. 
Och en viktig sak att komma ihåg: det är bara mitten av augusti. Sommaren är kvar. Här i klimatzon 1 är det ingalunda slut på sommarkänslan. En ljuv dag följs av en obegripligt stilla och vacker afton. Vi är ett litet sällskap som ger oss ut på upptåg. Några herrar man kan lita på när det gäller utforskningar. Här kommer det inte att skvallras i diverse forum, eller tipsas till höger och vänster. Hemlighetsmakeri? Nejdå, bara lite fisketaktik. Dagens informationsklimat gör att man inte kan agera hur som helst. Vill man trängas kan man syssla med tävlingar eller gå på krogen. Vi hänger i vassen, så att säga. Nåja, kanske inte bokstavligen.



Några fiskar av diverse arter synar håvmaskorna. Kvällens roligaste är kanske ett par mörtar av stabil storlek. Mört? Ja, ni vet… semesterfiskaren fnyser på näsan. Flugfiskaren med hatt och väst förstår antagligen ännu mindre. Och visst, det finns några härdade gäddfiskare i min bekantskapskrets som nog ratar den lilla rödögda – om det inte är som betesfisk. Men, för alla oss som metar och som uppskattar olika fiskarter utifrån deras speciella egenskaper har Rutilus rutilus en dedikerad plats i boken. 
Flockarna av starar sveper över fälten. De vitkindade gässen samlar ihop sig. Och sensommaren är här, men inte hösten. Inte än.