När kusten trilskas

Kustvyn är vacker, välbekant och lockande. Men vissa dagar vill det sig inte. Jag kollar runt med de mest ihärdiga kustnötarna. Samma svar: nä, det händer inte mycket. Några av de mindre frekventa spöbärarna får en och annan fisk. Det får vi också, men vi känner oss inte tillfreds. Det stämmer inte riktigt.



Jag byter fokus, tar en kopp kaffe och packar meteprylarna istället. Har någon id närmat sig mina domäner så är det inte fel att se ett långsamt driftande avonflöte dyka ner under utan. 

Fågelsången är långt borta denna kalla förmiddag. De sträckande gässen har inte kommit än, även om jag faktiskt ser en tofsvipa på fältet. Andedräkten blir till ånga och det sticker lite i tårna. Våren. Ännu saknas den mig. Men så dyker flötet. 


De är inte många, eller särskilt stora, men de blankfjällade fiskarna vittnar ändå om att det finns saker i mitt kikarsikte. När metesäsongen startar på riktigt är det svåra tider för mig. Meta? Spinnfiska? Jag löser det genom att fladdra runt och testa det ena, medan jag drömmer om det andra.

Men idag blir det inte så mycket mer än några få, efterlängtade napp. Det kommer en dag …



3 reaktioner på ”När kusten trilskas”

  1. Var ute och testade lite under helgen, inte direkt något kanonfiske.
    Kanske fel plats kanske för lite föda generellt i det kalla vattnet. Det är ju svårt att veta när öringarna är inne vid stranden för att de jagat in mot stranden efter något att äta, lite av stundens flax ibland….Men visst bristen av fisketid är den största motgångsfaktorn…
    Ha det gott
    Tomi

Kommentarer inaktiverade.