Gott nytt fiskeår – med nya planer

Gott nytt fiskeår!

2020. Det låter nästan overkligt, på många plan. Det låter också en smula obegripligt att jag startade den här bloggen för över 14 år sedan. Med åren har jag haft många tankar om att göra om, eller kanske stänga ner bloggen. Uppmuntrande ord på vägen, eller behov av att kunna föra ut olika budskap, har i regel fått mig att fortsätta (även om jag numer har mindre tid eller ambition för tätare uppdateringar). 




Men 2020 kommer förmodligen innebära någon form av förändring
. Jag vet inte exakt hur. Kanske fortsätter bloggen i någon form, kanske ändrar jag inriktning, kanske placerar jag tankar och bilder i något annat forum. Eller så … För tillfället vet jag faktiskt inte.

Jag nämnde tidsbrist. Kanske har jag lagt lite för mycket tid på obetalt, men roligt jobb. Oklart. Men det finns viktigare anledningar som fått mig att fundera över bloggens framtid. Idag har så mycket av kommunikation och tankar flyttat över till de sociala medierna. På sätt och vis är en sida som denna ganska irrelevant i medielandskapet anno 2020. Så var det inte för snart 15 år sedan. Jag har tacksamt nog fortfarande följare som surfar in på min specifika sida i informationsöverflödet. Men det känns mer och mer som om det inte längre är en självklar kanal. 

Det kanske helt enkelt är dags för ett nytt sorts upplägg. 


Med detta sagt vill jag tacka alla som läst, kommenterat, stöttat, kommit med glada tillrop och tyckt till genom åren. Nästan 600 blogginlägg, en miljon sidvisningar senare, sitter jag här och funderar. Det svindlar. Jag vet inte var jag tar vägen med min blogg, eller hur jag kommer göra framöver. Det kanske blir något inlägg till – här eller i annan form.

För att kickstarta 2020 kommer här ett par foton från silvret som trots alla funderingar simmar i havets bölja, som ofta gäckar oss, men ibland blidkar oss. Havsöringen – som alla fiskarter en sportfiskare jagar – är ibland mytiska väsen, åtminstone alltid en smula mystiska. Ibland löser man den omöjliga rebusen genom en ny tankebana, ibland med en portion tur, ibland inte alls.

Vi kämpar på, vi försöker, vi gör om, gör rätt, gör fel. I vår strövan söker vi mönster, hoppas på mirakel och börjar om. Det glimmar till mellan varven, det blåser hård motvind långa perioder. Sådant är livet på kusten. Dit vill jag tillbaka. Hela tiden.

Over and out. 2020 – välkommen!



Den årliga fredningen

You know the drill. Om inte: läs lite extra noga: 

1 oktober – 31 december är havsöringen fredad i 25 fredningsområden, där mynningsområdena för 34 gotländska åar ingår. I dessa områden råder fiskeförbud.



Länsstyrelsen kommer att hålla lite extra koll i år, vilket naturligtvis är strålande nyheter för alla oss som vill värna beståndet av vår vilda, vackra fisk.

Tiden för havsöringens lek kan variera stort mellan de olika vattendragen. Först ioch främst behöver vi vatten. Regn, regn, regn. De öringar som ska leka i år har bytt till lekdräkt, som kan variera från rejält färgad, med täta prickar, till bara svagt gråaktig. Den senare modellen tar många för ”blank”, så titta gärna lite extra noga om du tänker behålla någon öring under hösten.
Eller gör det lätt för dig: välj en fisk med bortklippt fettfena. En odlad fisk hjälper inte beståndet.

Alla fiskar som du krokar och ska släppa åter bör du naturligtvis behandla med varsamhet, respekt och ackuratess. Håll inte på och gegga med dåliga håvar, släpa inte upp fisken på landbacken. Ja, sådana saker … Jag kommer själv försöka agera med huvudet påskruvat.

Har du möjlighet att någon gång smyga längs en gotländsk å och se det fantastiska skådespelet, så gör det! Man känner fascination och ödmjukhet. Och man får ännu fler anledningar och större motivation till att jobba för de underbara fiskarnas framtid.



Läs mer om regler, fredningsområden och Länsstyrelsen kloka ord här ->

Ett hopp som tänts

Sommaren är slut. Almanackan säger höst, men vädret är än så länge parkerat i värmeläge.

Under sensommaren har det alltmer stått klart att det finns glädjande nyheter runt vår ö.
I kustvattnen har abborren varit saknad i åratal, men de senaste säsongerna har allt fler träffat på den randiga, vackra fisken. I stort antal verkar de kalasa på spigg, räkor och annat mumsigt. I vissa områden verkar det till och med som om den lyckats tränga bort, – eller åtminstone bidragit till att decimera – den svartmunnade smörbulten. Om det är korrekt är det fantastiskt på så många sätt. 

Det är så mycket vi inte känner till om abborrens vandringar, rörelsemönster och livscykel – trots att den är den fisk som förmodligen är den art som de flesta svenskar känner till. bestånden fluktuerar. Men exakt hur brackvattensabborren rör sig, vad som gör att de kan dyka upp i hyfsat stort antal från ingenstans och vad som gör att de också så ofta verkar ha försvunnit helt … Ja, det vet vi inte med säkerhet. Vi känner däremot till många av de faktorer som påverkar och styr. Lyckad lek, trygg och snabb uppväxt i goda områden med låg predation är naturligtvis en förutsättning. 



Jag tänker också att människans okunskap och girighet ofta bidrar till att dämpa eller förstöra en potentiell uppgång eller etablering. Så fort det ryktas om att det finns någon sorts fisk i havet så ske de upp, dödas och ätas upp, eller skickas vidare. För profit. Eller för gammal ohjedad vanas skull. 

Visst bör vi väl äta en och annan abborre om de simmar framför näsan på oss i hundratal. Men att besinna sig, inte fånga eller än man behöver, eller ha ihjäl de stora, viktiga exemplaren borde vara självklart – oavsett som man fiskar med modern sportfiskeapproach eller hemfaller åt någon form av mer gammaldags metodik och tankegång. 

Så: ha huvudet påskruvat och lyft gärna på hatten för denna fantastiskt vackra fisk. Låt oss vara rädda om den – och alla andra arter i vår fauna. 

För den detaljintresserade: Jag har jiggat med traditionell teknik, eller med hjälp av Berjkleys nya roliga Snap Jig, kört hetsiga hårdbeten som Berkley Juke eller Svartzonker Baby McHybrid och använt dropshot. Var metod har sin speciella fördel och kan vara rätt sak att ta till, under speciella förutsättningar. 






En annorlunda kust

Fiskevänner!
Det är trevligt att jag får ta emot
glada, men undrande, hälsningar om varför bloggen är så stilla och tyst. Mitt i detta inferno som kallas april, påsk och öringstider.




Förklaringen är att jag visserligen jagat silverraketer, med både framgång och motgång – i sedvanlig ordning. Jag har också, under de senaste åren, alltmer blivit lite försiktigt skrämd av anstormningen fiskare under den mest intensiva perioden.

Jodå, nog räcker kusten åt alla än så länge, men det känns  ändå aningen märkligt att se minibussar med fiskare vältra ut till höger och vänster. Jag kan känna mig lite … nästan blyg och tappa lite av fisklusten då.

Av den anledningen var det lite lättare att fatta beslutet att upplåta ett ental dagar åt helt andra nejder än hemmakusten. Jag kanske hinner ikapp och kör ett par retrospektiva inlägg om silverfiskar, men för tillfället har jag ägnat mig mer åt annat glitter. 


Tack för glada tillrop och på återseende inom kort via denna bloggutpost i myllret. Må era fiskar vara er nådiga.



Nu är det fredningstider – håll koll!

I skrivande stund är det 1 oktober.
Det innebär att årets fredningstid för havsöring har startat.
Så här års är merparten av de fiskar som rör sig nära kusten antagligen på gång att förbereda sig för leken i våra små åar. Även om det saknas vatten för tillfället, så gäller förbudet 1 oktober-31 december. 


Det är alltså totalt fiskeförbud i 26 områden på Gotlands kust. Ser du någon som fiskar i något av områdena kan du alltid själv tala om det för den fiskande. Tipsa gärna länsstyrelsen, polis och kustbevakning om olovligt fiske. 

Ladda ner en folder med karor och beskrivning här: http://www.fiskelandgotland.se/fredningsomraden/fredningx.htm




Ha en skön annalkande höst. Vi hörs snart!

Gäddvinst och ett uppseglande öringsinferno

Först bortaplan och lite lättsam stämning. Därefter har jag lite mer djupsinniga tankegångar. Allt nedan. Välkommen till ännu ett blogginlägg.

Den mycket prestigefulla gäddfisketävlingen ”King Of Mälaren” går åter av stapeln, varvid Lasse, Mickis och undertecknad kliver ner i Lasses skuta med spön, beten, kaffe och ett sjuhelsickes gott humör.
Frostnatt. Stiltje, lättande dimma och till slut klart skinande sol. Inte gäddväder.
De 131 lagen sprider sig över Mälarens stora ytor. Vikar, uddar, flak, grynnor, öar och allt däremellan, dagen till ära är vattnet extra grumligt.

Det visar sig snart att det är lika trögt som vi befarat. Men vi har en plan som vi tänker hålla. Vi nöter på och tror hårt på de områden vi valt ut. Efter en timme krokar jag lagets första gädda – en arg 86-centimetersmadam. Färden mot fullt papper har börjat.


Vi använder alla typer av beten, för att kunna fiska i olika tempon, med olika frenesi, i olika känslor. Allt för att hålla oss på tårna och se om det finns en nyckel.
Under en period har vi lite tätare kontakt med fisk, men sett över dagen är det sporadiska hugg och inget särskilt mönster utkristalliserar sig. Alla i vårt lag får gädda och bidrar till resultatet. Det är en skön känsla. 


Vid tävlingens slut har bara åtta lag fiskat fullt. Vi är ett av dem. Med våra 424 centimeter har vi en delad andraplats. Men det andra laget har en längre störstafisk och döms som tvåa. Vi är ändå trea av 131 och firar snart med en kall öl i spabadet. Mätta, trötta i ryggarna och lite solbrända i ansiktet. Gäddfiske. Jag älskar det.

********

[Och så lite debatt]

Invasionen av Gotlandskusten

På hemön är öringssäsongen maximalt brinnande. Mitten och slutet av april innebär numer närmast oräkneliga fiskare på kusten, de flesta tillresta för att få gå en match mot havets silver.  Skaran blir större för varje år – och kanske har vi snart nått ett maximum för vad kuststräckorna och öringsbeståndet kan hantera.

Visst är det lite paradoxalt att det fria handredskapsfisket mynnat ut i att folk från helt andra landskap, eller länder, skor sig på att ordna resor, guidningar och annan business på den fria resursen? Vill man vara lite grinig kan man ju påminna om att de tyvärr sällan eller aldrig  bidrar till fiskevården, även om vårt landskap däremot får ett ekonomiskt tillskott på andra sätt som är tacknämligt. Ja, knepigt är det. Tveeggat.

Ovan: Kenny greppar en stålblank havsöring.


Bloggar som den här, inlägg i sociala medier, fiskeartiklar, tv-program … Allt bidrar till att ge fyr åt intresset för de gotländska kustöringarna. Det är mycket som är trevligt och bra med det.
Det som oroar mig (och många av mina fiskekamrater, fiskevårdare och likasinnade) lite är ett par olika saker.

1. Med en så stor och ökande skara av fiskare är det naturligtvis viktigt att inte uttaget blir för stort. Lyckligtvis (lite elakt sagt) verkar fisket i perioder vara just så knepigt som öringsfiske ofta är. Det innebär att det trots allt inte nappar så mycket som många förväntar sig. För det andra har en nyligen genomförd undersökning kommit fram till att ungefär 85-90 procent av havsöringarna släpps åter.
Men, ändå: tusentals fiskare kommer få många öringar. Det är svårt att veta var gränsen går för ett hållbart fiske.

2. Många är nybörjare eller fiskare med begränsad erfarenhet. Det är ju roligt. Vi fiskare är en växande familj.Men, i och med ökningen av tillresta fiskare är det många som verkar ha knapphändiga kunskaper om fiske, om regler, om hantering av fisk och om allt som har med hela den etiska kompassen att göra. Oerhört många ser inte skillnad på en utlekt, mager stackars fisk och en stenhård blänkare. Åter andra har ihjäl fisk som inte är tjänliga som föda, eller som åtminstone skulle behöva simma vidare några månader för att bli ätbar – eller ännu hellre få återvända till sin födelsebäck för fler lekbestyr nästa säsong.
För att åter vara lite hård: Det är lite märkligt att så många kan lägga ner så mycket tid och pengar på dyr fiskeutrustning, resor, bilar, boende och så vidare, men så oerhört lite tid på att läsa på, eller införskaffa lite mer kunskap, fakta och riktning.

Ja, jag får skäll
Jo, jag vet. När man sticker ut näsan, eller när man vill förmedla lite kunskap i det sociala mediemaskineriet, så får man ofta dolkhugg och gliringar. Det baktalas och gnälls bakom ryggen. Fast ändå anser jag att det är en plikt man har. Man får stå ut med att bli lite ansatt och drabbas av mothugg, avund och lite gnabb. Så länge det inte rör sig om rena elakheter får man kanske betala det priset.
För, i vågskålen ligger miljön, den älskade öringens framtid och en stark övertygelse om att gemensam kunskap kan skapa en större förståelse för vad vi har att värna.
Tappa inte huvude
Jag gläds med alla som får en härlig fiskeupplevelse och missunnar ingen ett besök i vår fantastiska miljö. Men baksidan är att det blir gruff på kusten när det blir trångt och många glömmer bort den mest självklara moral. Vissa har dessvärre en nonchalant inställning gentemot fisk, natur och lokalbefolkning. Jag hoppas att vi tillsammans kan fokusera på ljuspunkterna istället.
Och vet ni … en god nyhet är att det faktiskt allt oftare rapporteras om bra öringsfiske på Skånekusten, i Stockholms skärgård, längs kusterna på många andra håll i landet. Vi behöver många tänkbara fiskedestinationer, så att det inte blir för enahanda fokusering på något enstaka.

Vår gemensamma skyldighet
Till alla som nu letar anledningar att bråka med mig: ni är alla välkomna till vår ö. Jag unnar alla en fisk. Jag har förståelse för att inte alla läst på rubbet om öringens ekologi, eller att många aldrig burit en hink grus till en öringsbäck. Men jag önskar att ni alla vill lära er mer, att ni lyssnar, förstår och har ett respektfullt synsätt, för det kräver jag av mig själv och alla andra som trakterar ett spö. Det är vår gemensamma skyldighet när vi använder fria fisket och naturen som rekreationsplats.

Ha en skön vår på alla sätt!






Fredade fiskar för framtiden

Sommaren svepte förbi i ett huj. Även september försvann i rasande fart. Tack och lov kom det en hel del regn, även om det ännu behövs mer för att de små havsöringsbäckarna ska fyllas med porlande vatten. 


I skrivande stund är det 1 oktober. Det är också dagen då det årliga fiskeförbudet i 25 områden runt Gotlands kust startar. Dessa 25 områden innehåller 34 små vattendrag, där vår älskade öring så småningom ska leka och föra släktet vidare. 

Även om det saknas vatten för tillfället, så gäller förbudet 1 oktober-31 december

Kom ihåg att hålla koll på dessa områden. Ser du någon som fiskar i något av områdena kan du alltid själv tala om vad som gäller för den fiskande.
Tipsa gärna länsstyrelsen, polis och kustbevakning om du ser något misstänkt eller otillåtet.

Du hittar karta och beskrivning av de aktuella områdena här: http://www.fiskelandgotland.se/fredningsomraden/fredningx.htm


Bilden ovan visar mynningsområdet av den lilla Själsöån. Även i år kommer vi i Gotlands Sportfiskeklubb bedriva övervakning och ha en fiskfälla placerad här. Genom att räkna uppvandrande öringar och varsamt släppa dem så de kan fortsätta sin lekvandring får vi lite koll på beståndet.


Ha en skön höst tills vidare. Vi hörs inom kort. 

REKORDLÅNG PAUS – nu kommer hösten

Fiskevänner och bekanta! 
Jag har inte slutat fiska. Inte heller slutat blogga. Men jag valde att ta en lång paus under sommaren, för att vila, skaffa inspiration och dessutom ta mig en djup funderare över hur mycket och ofta jag egentligen kan göra det här.

Under senvåren fick jag också ta emot några riktigt märkliga och aggressiva meddelanden från människor som kallar sig fiskare, men ändå inte verkar ha kunskap eller omdöme i de mest elementära frågor kopplade till vår kära syssla. Jag ägnade på tok för mycket tid åt att förklara, berätta, informera och ibland till och försvara mig. Eller jag försvarade snarare de idéer, normer och värderingar de flesta av oss har. Jag blev ett ofrivilligt språkrör, vilket man får står ut med om man sticker ut sin långa näsa i blåsvädret.

Som tur är vägs allt det där upp av de oerhört många fler trevliga och kunniga sportfiskare som har vänligheten att komma med glada tillrop och support. Ni är många, många fler och mycket, mycket roligare att kommunicera med. Således fortsätter jag väl ett tag till. Mellan jobb som är både fiskerelaterade (Sportfiskarnas storfiskregister, Fiskejournalen etc) och alla de andra uppdrgen, så ska jag blogga vidare. 


Vi hörs och ses snart. Det nalkas höst. Då är det mycket som brakar loss med full kraft. Tills dess: Må gott där ute och kom ihåg att fiska med huvudet högt och öron och ögon öppna. Var snälla mot varandra och njut av tillvaron.
Skitfiske!

Evig etikproblematik

Strax efter påskhelgen sammanfattar jag skeendena längs Gotlandskusten. Jag ska vara ärlig och direkt säga att resonemangen den här gången mest bygger på rapporter från vänner, bekanta och andra fiskekontakter. Själv befann jag mig en stor del av tiden på annan ort, långt från fiskespön och krokar. Jag brukar gilla att göra så under påsken – inte minst på grund av den invasion av fiskare som vaknar till liv i vårsolen. Lite paradoxalt, eftersom den här tiden av många också anses som den absolut mest intressanta på året. 

Årets påskvecka blev kanske inte den bästa ur fiskesynvinkel (har vi hört det förut?) när nordanvindarna drog ner med iskyla – och till och med snö. Men visst har det kommit upp en del fin fisk. Många har, trots knepigt fiske, haft en fin stund längs Östersjöns kuster, bland bränningar och brackvatten. 



Några har frustrerade fått uppleva det återkommande problemet med att andra fiskare kliver ner i vattnet precis intill dem och förstör fiskeupplevelsen. Faktum är att det är mot lagen att hindra annans fiske, även om det naturligtvis är en tolkningsfråga.
Men … att det är en mycket irriterande och moraliskt förkastlig handling att kliva ner intill en annan fiskare i vattnet, när det finns 80 mil kust att välja är oomtvistligt. Och onödigt. 

Att helt färska sportfiskare gör misstaget må vara hänt, men även mer erfarna sportfiskare verkar tycka att det är helt i sin ordning att klampa ner en liten bit framför en annan fiskare som stakat ut sin väg och planerat sin fiskerutt. 

Förklaringen kan vara att de här busarna ibland kommer från fiskeerfarenheter där man kanske är mer tättbefolkade och därför klämmer sig ner i den lucka där man får plats. Men så fiskar man inte här. Här har vi möjligheten att vandra något hundratal meter framåt och leta fisk, sedan börja om, eller åka vidare.

Det enskilt mest irriterande som finns för en erfaren havsöringsfiskare på kusten är antagligen när någon annan fiskare kliver ner och spärrar vägen. Det är helt enkelt big no-no här runt ön.  




Hur vi ska nå ut med informationen är knepigt. Men om det händer dig kan du ju alltid tipsa illdådaren om några små enkla saker:

1. Om du absolut vill fiska i samma område som någon annan (fastän det finns massor av folktom kust) – fråga då den som är där först om det är ok att gå ut bakom (inte framför).

2. Om du ser att en fiskare befinner sig långt ut i vattnet och rör sig åt vänster, så kan du välja att gå åt höger. Gå inte ner framför en annan fiskare. 

3. Välj ett helt annat ställe. Det finns kust så det räcker. 


Och framför allt – om vi alla håller en god ton och förklarar vinner vi nog på det i längden. Fiska och ha kul. Må gott. 


Framtidens öringsfiske

Hjälp forskningen och bidra till en bättre framtid för öringen!

Har du fiskat havsöring på Gotland någon gång under säsongen hösten 2015–våren 2016?
Då tycker jag att du ska ta några minuter och fylla i en enkät.
Enkäten har tagits fram av de två forskarna Patrik Rönnbäck och Malgorzata Blicharska vid Uppsala universitet. De arbetar med frågor som rör fritidsfiske och syftet med enkäten är att studera värdering och förvaltning av havsöringsfisket på Gotland.

Dina enkätsvar bidrar bland annat till bättre kunskaper om de gotländska havsöringsfångsterna och hur fiskare ser på förvaltningsfrågor. Kunskapen kan vara oerhört nyttig och användbar inför framtida fiskeförvaltning.
Enkäten är helt anonym och
svaren kommer att behandlas konfidentiellt.

Tipsa gärna dina kamrater som också fiskat på Gotland under nämda period. Ju fler som svarar, desto bättre resultat. Enkäten hittar du här: https://sv.surveymonkey.com/r/M338MGH 


Har du frågor om enkäten eller studien kan du kontakta Malgorzata Blicharska på
malgorzata.blicharska@geo.uu.se
Forskarna hälsar och tackar för din medverkan i studien!
**************

Öringslek på gång
Bilden nedan visar hur det såg ut i ett av våra välkända vattendrag häromdagen. Vattnet har äntligen kommit. I några åar har leken redan varit igång ordentligt, i andra väntar vi ännu på våra telningar. Kika in här då och då. Det kommer mer – både av fiskevård och ren fiskegoja.  


–>